Något vi ofta inte tänker på när vi pratar om logistik är våra lastbärare. De som många gånger utgör grunden för en enkel och flexibel hantering av stora mängder gods. Rullburar, containers, srs-pall och europapall är några av dessa. Just europapallen firar 60 år i år sedan den standardiserades för hela den europeiska marknaden.
En Europapall, tidigare ofta kallad för SJ-pall i Sverige, är sedan 1961 en standardiserad lastpall i trä som ska ha en viss märkning och utformning för att vara godkänd. Palltypen är från början först och främst avsedd för transporter på järnväg, men även landsvägstransporter med lastbil utgår från denna standard. Lastpallen är framtagen genom ett samarbete inom UIC (Union internationale des chemins de fer, d.v.s. den Internationella järnvägsunionen) med ett flertal europeiska länder. Ursprunget står dock att finna i den svenska kooperativa rörelsen och hos en uppfinningsrik snickare i Skåne.
Vi får ta oss tillbaka till slutet av 2:a världskriget då en Ivan Lundqvist skickades till USA på uppdrag av Kooperativa förbundet. Kooperationen stod inför en snabb expansion och i USA skulle Lundqvist söka upp leverantörer av byggmateriel och inredning som skulle kunna passa Konsumbutikerna. Väl i USA såg han dock någonting helt annat som fick honom att tänka i nya banor. Han såg någonting som skruvats ihop på en fabrik i staden Lexington, Kentucky. En gaffeltruck.
Fabriken i Kentucky gick för högtryck och det mesta producerades för den amerikanska armén. Lundqvist noterade också de palliknande lådor som truckens gafflar utan besvär kunde lyfta. Han återvände hem med idén att börja tillverka truckar. Tanken var inte bara att Konsum skulle vinna slaget om kunderna med en förstklassig logistik. När folkhemmet snart byggdes behövdes bra, rationell bygg- och transportteknik.
Han fick KF-ledningens godkännande och snart stod sex teknikintresserade män i ett garage i Bromma och konstruerade den första svenska gaffeltrucken. 1946, ett år efter krigsslutet, bildades företaget Bygg & transportteknik, BT, av KF som började tillverka handdragna lyftvagnar med 15 anställda i Stockholm. Efter en tid flyttades produktionen till Mjölby där stambanan mötte riksettan, landets logistiska hjärta på den tiden.
En annan viktig person för utvecklingen av europapallen var Ivar Svensson, bonnapåg från Gyllsjö i nordvästra Skåne. Med sparade pengar startade han ett litet snickeri och en av kunderna var Helsingborgs fryshus. De behövde lådor för den frukt och de grönsaker som återigen hade kunnat börja importeras efter krigets slut.
Med freden hade också de amerikanska trupperna i Europa börjat sälja ut materiel de inte längre behövde. På det viset kom en gaffeltruck av modell Clark, tillverkad i Lexington, att hamna på fryshuset i Helsingborg. Men vad skulle man med den till? Fortfarande lossades och lastades båtarna för hand.
Ivar Svensson konstruerade då en lastpall som passade Clark-truckens gafflar. Samtidigt satt ledningen för Bygg & transportteknik i diskussioner med SJ om hur framtidens lastpall skulle se ut. De hade hört talas om Ivar Svenssons lastpallar på fryshuset i Helsingborg och kontaktade honom. Resten är sedan historia som man brukar säga.
Redan 1948 när BT, Gyllsjö Träindustri och Statens Järnvägar skapade den klassiska lastpallen bestämdes de mått som pallarna har än idag. En europapall ska var 800 mm bred, ha en längd av 1200 mm och vara 144 mm hög. Avvikelserna får bara vara några få millimeter för att pallen ska vara godkänd. En torr pall väger cirka 22-25 kg. Den ska kunna klara av en punktlast på 1 000 kg och en jämnt fördelad last på 1 500 kg.
Vasatorpsallén 64
253 54 Mörarp